Det är lätt att vara elak mot Ulf Lundell. För lätt. Därför är det skönt att veta att han har haft bra perioder i sin karriär. Sommaren 1993 var en sådan, bra ny platta och turné. Varför är det ett sådant fint minne? Jo, karln gjorde något oväntat. Ingen Springsteen rock, eller Dylan visa på svenska. "Sjöar" och "Siddharta" var nytända bloss i sommarnatten. Det verkade som Lundell såg nyktert på sin värld. Inga äckliga navelskåderier genomsyrade poesin. Det var tankar av en man som fyllt 40 och var nyfiken på livet igen. Texterna var allmängiltiga resonemang som hade resonans i folklivets vardag. Det var gott att lyssna på Lundell.

Många år har nu gott sen denna formtopp. "St Monica" är Springsteens "Crush on You" på svenska med inåtvänd navelskådande poesi. "Hela Huset Skakar" svänger som ett förortsområde i miljonprogrammet. Det vill säga inte alls, bara grå betong som står och är ful. Dessutom ohälsosamt att bo i. "Hennes Syster" är så enfaldig att Lundell borde skämmas eller är det ett skämt med lyssnaren? Musiken är dåligt producerat, förpackat i ett fult omslag för att ytterligare spä på eländet. Varför kan inte denne fine artist skärpa sig och göra något bra igen? Det är hemskt att se någon man gillar gå bort sig så totalt som Lundell har gjort sen 93.

Förra sommarens EP var dålig, så är även denna singel. Finns det inget positivt att skriva om artisten? Det enda som finns att hylla just nu är att han äntligen skaffat en hemsida. Nu slipper normala människor surfa in på galningfansens sidor för att hitta information om Lundell. Tack för att den tiden är över. Internetfans är den nya tidens gissel. Må de få konstant strömavbrott i sina tokhem.

Betyg:2/5